LSD och "Bicycle Day" 19 april

1938 gjorde en schweizisk kemist vid namn Albert Hofmann en upptäckt. Medan han undersökte ett preparat vid Sandoz Laboratories, syntetiserade Hofmann lysergsyradietylamid, allmänt känd som LSD.

Nedan följer en beskrivning av de första tripparna med LSD.

Först en oavsiktlig exponering som beskrivs som en behaglig upplevelse. Senare ett avsiktligt intag som gav en skrämmande upplevelse. Bad trip.

"16 April 1943, when Hofmann reexamined it and discovered its powerful effects.  He described what he felt as being:

... affected by a remarkable restlessness, combined with a slight dizziness. At home I lay down and sank into a not unpleasant intoxicated[-]like condition, characterized by an extremely stimulated imagination. In a dreamlike state, with eyes closed (I found the daylight to be unpleasantly glaring), I perceived an uninterrupted stream of fantastic pictures, extraordinary shapes with intense, kaleidoscopic play of colors. After some two hours this condition faded away.

Three days later, on 19 April 1943, Hofmann intentionally ingested 250 micrograms of LSD, which he thought would represent a prudently safe, small amount, but was in fact a strong dose. At first, his trip was not pleasant, as people appeared to morph into fantastic creatures, office furniture moved and shifted like living entities, and he felt possessed by otherworldly forces.

April 19 is now widely known as "Bicycle Day", because as Hofmann began to feel LSD's effects, he tried to ride to the safety of his home on his bike. This was the first intentional LSD trip in history."

( Källa: Wikipedia)

Inledningsvis studerades LSD främst för dess potentiella medicinska användningsområden, särskilt som ett hjälpmedel vid psykoterapi. Forskare var intresserade av dess förmåga att framkalla förändrade medvetandetillstånd och trodde att det kunde hjälpa patienter att komma åt förträngda minnen, konfrontera djupt rotade trauman och få insikt i deras psykologiska problem.

På 1950- och 1960-talen blev LSD populär i psykiatriska kretsar som ett verktyg för att utforska det mänskliga sinnet. Psykiatriker genomförde forskning om den terapeutiska potentialen hos LSD och använde den för att behandla patienter med olika psykiatriska sjukdomar, som ångest, depression och beroende.

Patienter som genomgick LSD-assisterad terapi rapporterade ofta ökad självmedvetenhet, en känsla av koppling till andra och en nyfunnen motivation att göra positiva förändringar i sina liv. Dessutom användes LSD även vid behandling av humörstörningar, såsom depression och bipolär sjukdom.

Patienter som tidigare varit svårbehandlade med traditionella terapiformer fann ofta lindring och förbättring av sina symtom efter att ha genomgått LSD-assisterad psykoterapi.

Läkemedlets förmåga att lösa upp egogränser och underlätta djup introspektion tillät många individer att få nya perspektiv på sina känslomässiga kamper och främjade en känsla av känslomässigt helande och utveckling.

Den utbredda rekreationsanvändningen av LSD på 1960-talet ledde dock till en motreaktion mot drogen, och den klassificerades så småningom som en olaglig substans i USA med början i Nevada och Kalifornien 1966.

Forskningen om dess terapeutiska potential stannade av, och utvecklingen inom LSD-assisterad psykoterapi glömdes till stor del bort.

Under de senaste åren har intresset återuppstått för de terapeutiska möjligheterna med psykedelika, inklusive LSD och psilocybin. En ny generation av forskare och kliniker undersöker potentialen för LSD-assisterad terapi vid behandling av psykiatriska sjukdomar, såsom PTSD, depression och ångest.

Kliniska prövningar har visat lovande resultat, och det fonns hopp om att denna substans kan bidra till att vidga behandlingsalternativen inom området för behandling av psykisk ohälsa.